Hemma - med känslan som kommer efter
Så, kom hem från Magaluf i lördags och känslan när vi landat på Arlanda flygplats var inte rolig. Ännu värre var känslan som kom dagarna efter. Har gått runt med magont, depression och känslan av att hela tiden sakna någonting. Hatar den här känslan. Så fort vi landat ville jag bara tillbaka, och detta beror på mycket men mest för att jag älskar verkligen det där landet, shiet asså. Så mycket att jag börjat fundera på att följa med Elin när hon flyttar dit för ett par månader för att jobba. När jag var i USA hade jag en fruktansvärd känsla när jag kom hem, den liknade den här men denna känsla är sju resor värre, jag vill bara tillbaka. Nu. Känslan är bättre nu såhär 3 dagar efter men jag kan fortfarande komma på mig själv med att tänka på att den där veckan var en av dom bästa i mitt liv och jag får så fruktansvärt ont i magen då, jag blir galen snart!
Mycket som bygger på den här känslan är för att jag har aldrig riktigt gillat Sverige. Sverige må vara vackert men ack så tråkigt och människorna likaså. Men nu står jag här och om 2,5 timme börjar jag mitt sista skolår ever (om jag inte är värdelös och får gå om vill säga) och jag har alltid längtat efter det här men nu har jag panik. Om 10 månader vore det jävligt bra om jag vet vad jag vill göra, inte för resten av livet men iallafall vad jag vill göra för ca 1 år, men jag är totalt lost just nu. Och saknaden av Magaluf gör det inte bättre.
Helt talat är det sanning nu; Jag har aldrig gjort en bättre resa än den här. Det hände fruktansvärt roliga saker, skrattretande, galna och kärleksfulla saker. Men det hände aldrig någonting som jag faktiskt på riktigt ångrat nu såhär efter.
Säger bara en sak: En oförglömlig resa och om 10 månader packar vi väskorna igen. 
Tack för det här! <3
